Det finns en hel del aktiviteter, kulturella sevärdheter och historiska platser att utforska i Hoi an. En av dessa är det populära "Marble mountains" som utgörs av fem klippor som ståtligt höjer sig mitt i landsbygden. Klipporna kallas för "The five elements mountains" och är döpta efter vatten, trä, eld, metall och jorden.
Vi började vår färd mot Marble mountains någon gång vid tidig eftermiddag. Vår häftiga lilla vietnamesbrud fixade så klart en moped på begäran och sedan var vi iväg utan att vi hade en endast aning om hur vi tog oss dit. Eftersom att ingen av oss har något som helst sinne för att ta in information vad gäller instruktioner i vägvisning så tappar vi fokus efter "sedan tar ni andra avfarten i rondellen innan ni svängen höger och sen....". Detta resulterar i vanlig ordning med att vi måste stanna varannan kilometer för att fråga om vägen. I detta fall måste vi stanna ytterligare några gånger då invånarna har otroligt bristfällande kunskaper i engelska. Har vi riktigt otur råkar de vi frågar även vara försäljare vilket följs av ett vilt argumenterande i att vi "inte ska köpa en drakstaty i miniatyr idag tack". Tre mil senare var vi framme i en liten by alldeles intill det populäraste berget. Hela gatorna var fyllda med små vietnameser som prompt skulle sälja marmorstatyer och marmorarmband. Ur ett marknadsmässigt perspektiv hade det gynnat någon av försäljarna att kanske erbjuda ett annat sortiment än just marmorstatyer då precis exakt alla på hela området erbjöd samma varor. Men vi la oss inte i den frågan. Istället blev vi jagade av en tant på en moped som i princip tvingade oss att parkera gratis utanför hennes marmorbutik. Vi båda vet att ingenting är gratis så denna tjänst i vår favör betyder bara att tanten skulle pressa oss på att köpa en marmorstay i utbyte. Vi ignorerade problemet för tillfället och började klättra de osymmetriska trappstegen uppför berget. Klättringen tog bara fem minuter men de fuktiga 35 graderna lät oss ändå drypa av svett när vi väl var uppe på berget.
På och även i grottor omkring bergen har det byggts buddhistiska tempel vilket i sin tur lockar turister. Vanligtvis kinesiska turister. Direkt när vi klev in genom entrén blev vi attackerade av en minimal liten dam som sålde rökelser. För att bli av med den ihärdiga lilla damen med kolsvarta tänder gav vi tillslut upp och köpte ett gäng rökelser. Vi blev sedan eskorterade in i en grotta av kanske vintergatans hetsigaste och mest irriterande asiat där vi inte fick bestämma någonting själva utan han hade redan allt klappat och klart. Vi lyckades tillslut skaka av oss vår överengagerade guide och fortsatte sedan på egen hand genom berget och dess magnifika marmorgrottor med delvis öppna tak.
Väl tillbaka i Old town avslutade vi äventyret med en billig middag och Filip avslutade med ännu billigare öl. För ett glas i vanlig storlek betalade han det sanslösa priset 1,9 kronor. Vi beställde en portion Wonton och en portion Cao Lau. Efter endast femminuters väntetid fick vi in två rätter som såg aningen små ut. Vid ett förvirrad ögonblick hann jag fråga om allt tillhörde Filips Cao Lau nudelsoppa varav den snurriga servitrisen svarade "yes" varav Filip smällde i sig båda rätterna och jag satt prydligt och fortsatte att vänta. Efter 45 minuter av skämt från vår sida om att det inte blir någon mat för min del började jag bli misstänksam på riktigt. Hungrigt frågade jag samma servitris var min mat har tagit vägen samtidigt som han alltmer började se ut som ett frågetecken vid det här laget och svarade sedan att vi redan fått våra två beställningar. Jag fick mig ett gott skratt och Filip ville sjunka under jorden.
Vi har det riktigt bra här borta!
