Vi har nu spenderat fem månader i ett totalt lösdriveri med ingen fast punkt att stå på och ingen trygghet att luta oss tillbaka mot. Det ligger en oförklarlig charm i att utan förbindelser helt och hållet tvingas lita på sina instinkter och kreativitet för att fortsätta ta sig framåt. Fem månader kan låta som en kort tid för oss då vår utvecklingskurva har tagit oss flera år framåt. I vår värld har en kalender och ett klockur i princip knappt existerat då dagar och timmar många gånger har smält ihop till ett och samma tidsmässiga perspektiv där natt och dag enbart har varit faktorn som skiljt våra dagar åt. Detta har på många sätt för oss varit ett kulminerade äventyr som öppnat många sidor av oss personligen likt väl presenterat många oväntade sidor hos världen.
När vi först lämnade Sverige hade vi ingen större förväntan eller aning om vad vi stod inför utan vi drevs av en inre längtan att få hoppa ur den låda vi länge levt inuti. Vi har många gånger under denna resa sett, hört, upplevt och lärt oss att Sverige i sitt sätt att undervisa och uppmuntra sina elever och invånare att tänka kritiskt men med ett öppet sinne har gett oss ett fantastisk stort försprång i den intellektuella utvecklingen sett ur ett internationellt perspektiv. Något vi är enormt tacksamma över. Detta har också gett oss en nyfikenhet som drivit oss till att tillslut lämna allt vi äger och känner till, bakom oss för att verkligen få uppleva vad världen har att erbjuda.
Bland det mest fantastiska med att resa till olika kulturer tillhör den höjda acceptans och förståelsen du tjänar. Den allra största läxan vi har lärt oss är hur vårt liv i Sverige, våra seder och traditioner, vår matkultur samt jargonger och normer är naturliga för oss som indoktrinerat har uppfostrats i denna typ av samhälle. Det är viktigt att komma ihåg att det är normalt och rätt för oss och för oss enbart. Religiösa och kulturella traditioner i till exempel Sri Lanka och Thailand är viktigt för dess utövares identitet och välmående trots att det i våra ögon kan verka sinnesförvirrat och konstigt. I deras ögon är det vi som är utstickande, konstiga och annorlunda och det är därför viktigt att vinna förståelse för olika kulturer och acceptera samt respektera normer och samhällsstrukturer. Med självklara undantag där människor lever i förtryck och slaveri av deras giriga och ignoranta makthavare. I världen idag förekommer stora glapp mellan kulturer och det blir så mycket verkligare än i en tidningsartikel när en kvinna från Saudiarabien vill ta en bild tillsammans med dig för att vår klädkultur är ljusår ifrån varandra i utvecklingen eller när folks privata hundar ligger utanför på gatan och sover istället för i en mysig hundkorg. Ett svenskt giftermål kan verka som den mest utomjordiska processen i ögonen på en Sri Lankes samtidigt som vi finner deras vanor konstiga. I slutändan handlar allt det alltid om respekt och förståelse.
Våra senaste fem månader har teleporterat oss genom tidsåldrar, kulturer, klimatskillnader och olika levnadsstandard. Vi har levt trångt i en varm respektive kall bil under flera månader för att finna oss i att enbart äta middagar som aldrig översteg fem kronor per person. Vi har tvingats vänja oss vid att leva utan elektricitet, vattenresurser, toalett, dusch, spis, diskmaskin respektive tvättmaskin, kylskåp och internet. Något som vi i vårt tidigare liv har tagit för givet som något väsentligt och lättillgängligt för att efter flera bortskämda år även lärt oss att inte uppskatta vårt välstånd. Vi har alltid ansett oss att vara en av dessa som uppskattar vad vi har men det är inte först du verkligen tvingas leva utan det du är van vid som du lär dig finna värde i något så enkelt som en toalett. I ett fattigt Sri Lanka duschar många familjer i smutsiga bäckar eller brunnar samtidigt som de skrubbar sina kläder mot stenar för att sedermera låta dessa torka längs med tågspåren. Det är svårt att föreställa sig in i ett fattigt liv där en såld tröja kan vara skillnaden mellan att kunna förse din familj med middag eller inte. Det är även fruktansvärt smärtsamt att se människor leva under dessa levnadsförhållanden och veta att du inte kan hjälpa alla medan du oroar dig över att batterierna på din iPhone börjar ta slut. Vi känner stort medlidande, empati och ibland även skam inför fattiga människor över att vara från västvärlden snarare än att vi känner oss rika och har ett skrytsamt begär. Vårt ha-begär och lyxbeteende göder emellertid U-ländernas verksamhet men exakt där stannar också utvecklingen och vi önskar många gånger att vi kunde göra mer. Trots deras artighet, nyfikenhet och uppvaktning känner vi en närvaro av ett dolt avund. Hade vi suttit på en större förmögenhet hade vi mer än gärna byggt ett hundpensionat åt damen på Koh Phangang, vi hade mer än gärna betalat skolgång åt Sri Lankas fattiga barn på landsbygden och vi hade utan tvekan betalat en högre lön än 50 kronor om dagen åt krigsveteraner i Vietnam. Många gånger skämtar vi på olika kulturers bekostnad och vi gnäller över saker som att vi saknar 7-eleven i Sri Lanka eller att fläkten inte fungerar men vi har trots allt i längden och i verkligheten öppnat våra ögon mer denna resa och lärt oss värdet av vår västerländska kultur. Vi är otroligt tacksamma över att vara uppväxta i ett land som Sverige som många gånger besitter en fantastisk acceptans, tolerans och generositet gentemot sina medborgare.
Under denna resa har vi båda ställts inför många utmanade, krävande samt spännande situationer. Det är inte alltid lätt att backpacka på en snål budget då alternativen sällan erbjuder en smidig tillvaro. Men oavsett om det har gällt trasiga bilar, missuppfattade bokningar, sena ankomster, långa nätter av letande efter en sovplats, långtradiga bussresor, konflikter, smaklös mat, ekonomisk kris eller 12 timmar på ett flygplatsgolv så har vi alltid löst problemen tillsammans. För varje gång vi har ställts inför en utmaning har vi växt tillsammans och lärt tillsammans. För min och Filips del har det inneburit både med- och motgångar men vi har än en gång bevisat för oss själva och varandra att vi har tålamod, respekt och samarbetsförmåga nog att arbeta tillsammans. Mitt tillstånd och välmående vid resans början har successivt förändrats med hjälp av vila, miljöombyte, naturupplevelser men framförallt med stöttning från Filip har jag äntligen hittat tillbaka till mig själv. Jag kommer förevigt att vara tacksam till Filips onaturligt stora tålamod, orubbliga stöttning och fantastiskt omtänksamma handlingar och uppoffringar. Trots att det inte alltid har varit lätt för honom har han aldrig någonsin gett upp på mig och för det ser jag upp till honom som människa. Det finns ingen annan jag hade velat göra denna resa med.
Som helhet har detta varit en fantastiskt lärorik resa som inneburit många dörrar att öppna, nya vänskapsrelationer, häpnadsväckande naturupplevelser, nya utmaningar och nyfunna sidor på individuella plan. Vi har upplevt många olika kulturer och fått chansen att jämföra och skildra våra upplevelser med nya och gamla erfarenheter som både öppnat upp nya perspektiv och samtidigt strängt tidigare åsikter. Vi har fått testa att leva ett liv under existensminimum och vi har fått ha möjligheten att leva ett lyxliv. Framförallt har vi skapat fantastiska minnen som vi kommer att bära med oss för resten av livet. Vi kommer aldrig glömma det tydligt euforiska inflytande den Nya Zealändska naturen hade på våra känslor under två hela veckor eller första gången vi satte fötterna i den vita silicasanden och det tillika genomskinliga vattnet på Whitsunday Islands. Inte heller kommer vi någonsin glömma den härligt belönande känslan att få spendera en solnedgång mellan Bangkoks skyskrapor med sällskap av underbara vänner högt upp i ett ödelagt höghus. Än idag kan vi känna lugnet när vi tänker tillbaka på Koh Phangang och för alltid kommer vi att bära med oss de långa, djupa och intensiva diskussionerna med vår nyfunna vän. Länge kommer vi även att kunna ha interna skämt och historier om våra äventyr i Australien med våra galna reskamrater. Vi har fått bevittna hemska historiska händelser och sett lidande i vitögat. Med alla våra erfarenheter i en komplett sammanfattningen kan vi enkelt konstatera att vi har tagit en fördjupande kurs i livets skola under våra fem månader av äventyr. Den enda utmaningen som kvarstår nu är hur vi ska anpassa vårt expanderade sinne efter våra gamla dimensioner i ett Sverige som inte har utvecklats ens en tiondel så mycket som vi har gjort.
Vi ses snart!
