Hallå där!
Då spenderades ytterligare några nätter i Bangkok innan vi begav oss iväg på nya spännande äventyr. Som två zombies steg vi av planet i ett kokhett Bangkok för att sedan spendera ungefär en timme i bilkö innan vi äntligen nådde Backpackergatan som vårt hotell låg på. Vi mötte upp vår tidigare resepartner Isolde och hennes pojkvän Sebastian och trots sömnbrist och värmeslag bestämde vi oss för att göra ett, sedan länge planerat, besök på "The ghost tower".
Ghost tower, som det enligt backpackers kallas, var tänkt att bli en lyxlägenhetskomplex men bygget avstannade i samband med en finanskris och har sedan 1997 stått ödelagt. Numera står den 49 våningar höga betongklumpen mitt i centrala Bangkok och bara skriker efter uppmärksamhet. Vi hade vid tidigare efterforskning scoutat bloggar och resuméer som talat för att det väntade en aning läskig upplevelse. Många hade målat upp skräckbilder som förklarade hur de blivit hundattackerade, jagade av knarkare och uteliggare och även beskrivit att skicket på byggnaden ska ha varit livsfarlig. År 2014 i november ska även en svensk turist ha hängt sig på våningsplan 43 och därefter började ryktet gå att spöken härjade i byggnaden. Därav smeknamnet "Ghost tower". Vi anlände därför till platsen med blandade känslor men bestämde oss ändå för att spana in läget innan vi tog ett avgörande beslut. Området omkring byggnaden var avspärrat med höga staket och upprepande skyltar täckte platsen med stora varningsmeddelanden angående diverse polisanmälningar och höga böter om man inte respekterade avspärrningarna. Fyra backpackers väntade utanför plåtstaketet och informerade oss att området bevakas av en vakt. En vakt som i all sin korruption kräver 500 Bath av vardera besökare för att sedan med all sannolikhet betala polisen för att hålla sina ögon stängda. Typiskt Asien tänkte vi och betalade den tystlåtne korrupta mannen bakom plåten. Sedan började en lång resa mot toppen. Varken hundar eller knarkare syntes till och byggnaden var i ungefär ett sådant skick en övergiven byggnad i ett förstadium bör vara. Hela skapelsen hade stannat upp efter armering och betongfyllning men de yttre fasadväggarna saknades ännu. Vi vandrade de mörka och opålitliga trapporna som saknade både räcken och ömsom hela trappsteg, under sisådär en halvtimme innan vi slutligen nådde toppen. När vi anlände på toppen av Mount Everest bokstavligen dröp vi av svett, efter att ha vistats i det fuktiga utrymmet och gått en miljon trappsteg i 35 grader celsius. Vi såg ut som ett gäng slickade katter med en lätt berusning i kroppen då trapporna gav våra ben en omgång stryk, men ingen brydde sig nämnvärt när plötsligt utsikten slog oss i ansiktet. Vi möttes av en slående syn av en rosaguldig solnedgång som smälte ner mellan de moderna skyskrapornas spegelfasader. Nedanför oss skar en bred flod igenom staden och reflekterade himlens granna färger och skapade en slingrande röd orm nedanför våra fötter. Vi fick hålla ett noggrant öga på varje fotsteg då stora hål plötsligt uppenbarade sig i betongen och diverse spikar och oskyddad armering stack upp i ytan. Vi spenderade nästan två timmar på toppen och konstaterade hur pengarna och bestigningen var värt frukten det gav. Mörkret intog sig plötsligt och från ingenstans var det som att en ny stad reste sig framför våra ögon då neonljus i samarbete med himlens mörker skapade en pulserande kontrast. Vi skakade oss så småningom ned från byggnaden utan några vidare komplikationer för att äta en stor portion väl förtjänad mat.
Vår andra dag spenderades mestadels med att ta igen tappade sömntimmar för att sedan mot kvällen möta upp våra vänner vi spenderade tre dagar med på Fraser Island. Den galna och högst konstiga kvällen inkluderade bl.a rooftopbarer med alldeles för dyra drinkar, kvinnoförnedrande pingpongshower, och en nattklubb som sedermera visade sig att endast innehålla thailändska prostituerade kvinnor som gärna ville dansa med oss gringos. När klockan var 06:00 var det dags att bege sig hemåt med ett tiotal värmda toasts i famnen innan vi snabbt somnade in. Dagen därpå följdes av en redig baksmälla som mestadels spenderades över toalettstolen för min del. Efter att inte ha varit full på över ett år borde jag ha klurat ut denna fruktansvärt svåra gåta innan jag köpte en flaska whisky. Det var som förstått ingen bra idé och nu lär det dröja ytterligare ett år innan jag hänger över vita stolen igen. Vi hade kul trotsallt!
Vi har nu bokat biljetter hem till Sverige. Den 10e augusti lyfter vi från Sri Lankas huvudstad Colombo. Tisdagen den 11e augusti landar vi i Stockholm, det underbart mysiga klockslaget 06:40. Den som känner sig morgonpigg får jättegärna hämta två solbrända, rufsiga, kulturförvirrade och reströtta backpackers...
