Igår kom vi fram till Arequipa 06:00 på morgonen. Ett klockslag som inte borde få existera men i vår värld har det gjort det ganska ofta den senaste tiden. Imorgon ska vi därför göra det ännu mer spännande med att gå upp klockan 04:00 istället då vårt plan till norra Peru avgår 07:00 på morgonen. Det kan bli kul, för vem fan tycker om att sova egentligen. Jag är dock mest nöjd över att slippa hålla reda på en biljett som jag ändå, baserat på det förflutna, hade glömt någonstans.
Arequipa är Perus andra största stad och vår näst sista anhalt innan vi beger oss in i Ecuador en snabbis. Det enda jag egentligen har att säga om Arequipa i dagsläget är att detta troligen är ett Mekka för synskadade. Utan att ens fabulera och överdriva ens en liten aning så kan jag meddela att här i de centrala delarna av Arequipa, radas glasögonbutiker upp med minst fem butiker i rad. Om jag inte kräver en droppställning imorgon bitti på grund av överdriven trötthet så ska jag försöka ordna bildbevis på detta men i nuläget får ni bara lita på mitt ord att vi bor mitt i optikernas Jerusalem. Antingen har de kanske i särklass galaxens sämsta syn i Arequipa eller så är optiker det enda gymnasiealternativ att tillgå i Peru. Vi är nästan säkra på att optikerelever världen över läser i sina läroböcker om det ökända Arequipa och dess totala utsvävning i optikerkulturen. Den lilla nyexaminerade polska optikerassistenten drömmer om att en dag få besöka det glasögontäta himmelriket. Snart kommer nya studier visa sig att inkaindianerna la ner sina karriärer vid Machu Picchu som majsbönder för att egentligen fly till Arequipa och uppfylla sina drömmar som optiker. Utgrävningar kommer säkerligen snart att göras i Perus djupaste regnskogar där heliga skrifter kommer hittas, som talar till människan att enda vägen till Gud är via människors ögon i en privat optikerpraktik i Arequipa. Eller via grillad kyckling. De totalt älskar grillad kyckling i Peru. Om du misslyckas i dina studier som optiker kan du alltid bli kycklingkock. Du behöver ingen vidare erfarenhet, det räcker med att du har en spetskompetens på att tillaga kyckling.
Arequipa ligger begravd mitt i en bergskedja som toppas av en 5 822 meter hög vulkan vid namn Misti. En aktiv vulkan dessutom. Aktiv alltså. Redo att spy ur sig dödlig lava i vilken sekund som helst. Lyckligtvis stannar vi bara här i två nätter. Utsikten över de röda bergen med snötäckta toppar och den respektingivande vulkanen strax intill stadsgränsen utgör en mäktig minnesbild. Detta är första gången vi skådar en vulkan från nära håll och vi måste erkänna att den har en enastående dragningskraft. Likt hypnos vill du ta dig närmare för att få en bättre uppfattning av det gigantiska naturfenomenet. Precis som om det fanns ett extra gravitationsfält omkring vulkanen som vill locka mer energi till sitt kraftfält.
Av två ganska stabila anledningar, hinner vi tyvärr inte besöka toppen av vulkanen den här gången. Dels beror det på att vi som sagt åker härifrån redan imorgon men främst beror det på att vi fortfarande går som två storkar med styltor som kvider av smärta när vi kliver upp eller ned för en trappa. Det finns inget svårare än att ha fruktansvärd träningsvärk i benen och behöva gå ned för en trappa för att samtidigt försöka hålla en avslappnad min i ansiktet och dessutom försöka kontrollera din kroppshållning. Det slutar alltid med att du rör dig nedåt i etapper av krampaktiga kroppsrörelser som mer liknar kraftiga spasmanfall och i ansiktet ser du ut att ha blivit matad med skalet på en citron. Helt otroligt att ett uppehåll från styrketräning på bara två månader kan ge sådana fruktansvärda effekter när du väl är aktiv igen. Våra vadmuskler har uppenbart svikit oss som små vesslor som precis blivit erbjudna en saftig mutning och det kommer ta lång tid innan vi glömmer detta svek.
Vi har varit dåliga turister här i Arequipa på grund av sömnbrist så det finns inte så mycket mer att berätta just nu. Detta är en vacker stad med tvåvåningshus och tillhörande terasser på varje hustak. Vår tidiga morgon spenderade vi i parken "Plaza das armas" för att utforska människornas beteenden men mest för att vänta på att få checka in. Solen sken igenom de symmetriskt placerade träden och vi njöt av ett lugnt porlande ljud från den centralt placerade fontänen. Det går att ta del av många kulturella aktiviteter här såsom museum, kyrkor och palats. Men eftersom vi inte utforskat dessa turistområden så kan jag inte uttala mig om dess värde. Ett tips är istället att alltid ha solskyddsfaktor i dessa länder trots att det regnar och himlen är täckt av kraftig dimma. Ännu en fysisk effekt från det otroliga Machu Picchu är nämligen att Filip numera ömsar skinn likt en orm som blivit försenad in i ömsningsprocessen och nu måste skynda sig innan deadline. När vi klev av bussen igår morse verkade den torra luften ha uppfyllt sitt syfte med Filips hud då hela hans ansikte såg ut att försöka fly. Det bokstavligen regnade död hud från de delar som varit exponerade för solen och just nu går Filip omkring som i "Sagan om Hans och Greta" och lämnar spår efter sig vart han än rör sig.
Nu ska vi äta våra klassiska nudlar. Godnatt!
