Julia & Filip

Vi möttes på San franciscos flygplats av en efterlängtad mamma och Lex samt en otroligt energisk hundvalp. Efter en snabbvisit på ett också efterlängtat IKEA för att inhandla ännu mer efterlängtade svenska varor och självklart äta en stor tallrik svenska köttbullar begav vi oss mot Brentwood som ligger ungefär två timmar utanför staden.

          Vi skulle få turen att stanna några dagar hos Lex familj som äger en bit mark där både hans två systrar och mamma har varsitt boende. Tanken var att stanna från onsdag tills på söndag men vi blev, av väldigt många olika och skilda anledningar, kvar i Brentwood tills på fredagen veckan därpå. Med andra ord så har vi väldigt bråttom för att hinna med allt vi vill göra under de fem veckor vi stannar i USA. Eller rättare sagt de lite mindre än fyra veckor vi har kvar. Just nu är vi åtminstone on the road men jag ska berätta lite av vad vi gjort under dessa 10 dagar i Brentwood.

På 10 dagar i Nya Zeeland hade vi hunnit göra en hel roadtrip runt nästan hela sydön. På 10 dagar i Brentwood har vi enbart lyckats åtstadkomma två väldigt snabba och ganska misslyckade besök i San Francisco, en kort, stressig men i slutändan mysig roadtrip, två Levis jeans och väldigt många hamburgare. I nästan ett år har vi hållit ett högt tempo under våra resor och oftast inte stannat i mer än två effektiva dagar på samma ställe. Under denna tid i Brentwood har vi många gånger fått försöka lära oss hantera tristess. Nu efterhand kanske det till och med var bra för oss att få slappna av på ett och samma ställe och få känna oss uttråkade istället för utmattade. Viktigast av allt under tiden i Brentwood är dock de nya fantastiska kontakter vi har knutit. Lex ena syster, med det hawaiianskt inspirerande namnet Akiko, och hennes man John bor båda två i en husvagn som inte ser mycket ut för världen utifrån. Inuti liknar den ett litet hus med hyfsat rymliga utrymmen och proportioner. Utrustad med en modern toalett, ett smalt kök med en förlängd köksbänk som avskärmar köket och området som verkar som vardagsrum och matrum samt en liten trappa upp till ett mysigt sovrum med en gigantisk säng. När du står mitt i husvagnen, som kan skjutas ihop och bändas hit och dit likt Janne långbens husvagn, känns det omöjligt som den husvagn man tittade skeptiskt på utomhus. Akiko och John är två otroligt snälla, reserverade och lugna människor som ändå lyckas utstråla en stark energi. Det mest utmärkande med Akiko är hennes fantastiska röst som får en att bara vilja krypa ner nyduschad i en renbäddad säng, dimra belysningen och somna in till en pittoresk saga som berättas av Akikos lena och magiska röst. Vid vårt första möte stod jag som förtrollad över människans mjuka ton som var som ett spa för öronen. Att höra Akiko prata är lite som att få en ryggmassage samtidigt som Enyas ljuvliga toner mjukt viskar genom rummet som en varm vårvind.

           Bara 100 meter in på samma väg bor Lex mamma Shirlee i ett enplanshus med otroligt öppna ytor. Shirlees hus är en dröm för klaustrofobiska människor och hennes trädgård är en dröm för alver, féer och små kaniner. Att lätt vandra omkring i Shirlees trädgård får dig att titta försiktigt så att du inte ramlar ner i ett kaninhål likt Alice i underlandet. Väggarna på huset är dekorerade med blommor, varenda lediga centimeter av rabatterna är dekorerade med färgglada blommor. Det är nästan så att blommorna själva är dekorerade med blommor. Överallt finner man kristaller och vackra stenar i drivor, små glasskålar överfyllda med snäckor, antika trädgårdsredskap, skyltar med varierande budskap, detaljerade fågelburar, lyktor, blommor, blommor och ännu fler blommor. Det är nästan svårt att avgöra om du befinner dig mitt i en saga eller om det bara är en privatpersons trädgård. Shirlee själv är inte direkt hur man tror att hon ska vara när man först ser hennes dockskåpsliknande trädgård. Du förväntar dig en dam i en blommig klänning med färdigbakade bullar i en korg under armen som avslutar varje mening med sötnos. Shirlee är mer den här kvinnan på en motorcykelbar som tar shottar utan att bli full och som inte drar sig för att brotta ned vem som helst. Hon är en otroligt generös och omtänksam kvinna med ett hårt yttre, som säger precis vad hon tycker och tänker och påstår sig hata att bli kramad. Hon är inte den som fjäskar för någon men trots det gör hon allt för att man ska känna sig välkommen och omhändertagen. Till vår stora förtjusning samlade Shirlee även på antika saker. Bakom huset hade hon en gammal container där saker låg i drivor. Allt mellan gamla verktyg, plåtburkar, cigarrlådor, kameror stora som soptunnor och japanska speglar. Vi gick från vad vissa skulle kalla just en sopcontainer men vad vi kallar en fyndhörna, med varsina skatter. Filip har letat runt hela världen efter en rakkniv med tillbehör och blev nu äntligen en rakkniv rikare medan jag samlar på pluntor och gamla kameror och gick nöjt därifrån med båda delarna.

Lex andra syster heter Heidi och är inte alls lika lugn och reserverad som sina två övriga systrar eller sin mamma. Heidi är pratkvarnen i familjen som tar välförtjänad plats och utrymme. Hon har en kvick humor och en snabbtänkt hjärna och hon är exakt en sådan människa du träffar för första gången och ändå känner att "jag har ju redan känt henne i 10 år väl". Heidi har en otroligt kaxig charm över sig med ett fint leende med tillhörande symmetriska rynkor på kinderna när hon ler. Sånna där rynkor man får när man har skrattat mycket under livet och inte bara för att man blivit äldre.

Brentwood som stad är inte mycket att hänga i granen. Själva centrum ser lite ut som ett mindre Barkarby handelsplats och mataffärer verkar vara en fetisch i Brentwood då de återfinns mataffärer stora som IKEA i varje hörn. Därför passade det ju alldeles utmärkt för mig att pröva hela det maximalt breda amerikanska sortimentet Ben&Jerrys glass under veckan som gick. Hur ointressant det än är för er att läsa så vill jag ändå dela med mig av informationen att i USA finns det smaker som en sockerråttas smaklökar aldrig ens kunnat fantisera om. Jag dök därför in i den tre meter långa frysen för att leta fram ett gäng kandidater vid vårt första besök på "Safeway". Därefter kombinerade jag glassen med att köpa kakdeg på burk för det kan man göra i det här landet och nu hör jag själv hur jag med all sannolikhet kommer att lägga på mig en hel del kilon under den här vistelsen. Egentligen gör det ingenting för jag har redan en ring på fingret samt jag köpte nyss ett par jeans som är väldigt stretchiga i tyget.

Resten av veckan spenderade vi mestadels med att göra ingenting annat än att umgås med vår nya familj, införskaffa alla medel vi skulle komma att behöva på resan samt självklart gosa med min mammas tre taxvalpar. En taxvalp ser lite ut som en stor cigarr i korvform. Sakta snubblar de fram på sina korta ben medan rumpan släpar i golvet och den lilla svansen viftar kopiöst när man ropar på den söta lilla varelsen som luktar nybryggt kaffe i munnen. Kakdeg och valpar. Jag är i himmelen.