En två timmars bilfärd tog oss till det fantastiskt lilla samhället Page i norra Arizona. Detta är förmodligen den mest kristna staden i hela Nordamerika då vi redan räknat till 13 kyrkor på en yta inte större än Ikea i Barkarby. I själva verket, med hjälp av google, finns det 27 kyrkor i denna pyttelilla stad. Att en stad på 7000 invånare behöver 27 olika kyrkor för att få kontakt med Gud är helt otroligt. I Page finns ett Walmart, tre Subway med löjliga priser, ett gymnasium, en grundskola, en stor bilväg som går runt den lilla staden samt alltså 13 kyrkor. Men Page har mer att erbjuda än vad man till en början tror. De två naturfenomenen Antelope Canyon och Horseshoe bend är nämligen lokaliserade två minuters resa ifrån Page centrum. Det är förmodligen därför denna lilla håla överhuvudtaget överlever då miljontals turister från hela världen besöker denna plats varje år. Strax utanför Page ligger de stora Navajo indianreservaten och det syns på befolkningen i södra Utah och norra Arizona att majoriteten av invånarna tillhör urbefolkningen i USA. Native Americans har en mörkare hudton och deras ansiktsdrag liknar människornas i södra Peru. Navajoindianernas reservat är heliga och spirituella platser och det förekommer stränga regler och restriktioner för turister för att vi kunna bevara områdena så gott som möjligt. Längs vägarna i dessa områden hittar du små privata försäljare med ett litet utbud av vackra handgjorda smycken, drömfångare och tyger och det bidrar väl till den äkta historiska kulturen från detta land. Att jämföra det första intrycket från dessa småstäder, befolkningen och vägarna som leder genom reservaten ger än totalt annorlunda bild från övriga västra delar av landet som vi nu besökt.
Ett av de populäraste och mest forograferade platserna i världen är det fullkomligt magnifika Antelope Canyon. Var tjugonde minut går guidade turer med grupper om 13 stycken genom de smala kurviga gångarna 37 meter ned i en av de vackraste platserna vi någonsin har skådat. Antelope Canyon är en urkarvad gammal kanjon som under flera miljarder år har formats efter vattnets rörelser. Naturens egen konstnärsteknik är magnifik på alla sätt. Det finns ingenting som människan har skapat som någonsin kan mäta sig med vad naturen har skulpterat på egen hand. Att gå igenom Antelope Canyon är som att befinna sig på en klassisk musikal. Om ljuva toner av ren musik behöver personifieras i fysisk form så hade det varit Antelope Canyons lena och levande rörelser. Väggarna nästan rör sig likt vågor som slår emot vinden och det känns lite som att befinna sig i hjärtat av naturen. Färgerna skiftar mellan orangea, röd och lila och strimmor av ljus smiter in där de får chansen. Hela stämningen är magisk och det är omöjligt att försöka förmedla denna upplevelse genom skrift. För Navajofolket är denna spirituella plats helig och de menar att naturen och andar har gjort ett avtryck i kanjonen för att berätta sin historia. Överallt återfinns former som liknar människor och djur och dessa menar Navajofolket har en bakomliggande betydelse. Att vara nere i Antelope Canyon får tiden att stå stilla men ändå flyga förbi. Turen som pågick under en och en halvtimme kändes som både en evighet och två sekunder och den overkliga miljön får dig att vilja stanna kvar förevigt. Det var bland de bäst spenderade 500 kronorna någonsin.
Ett annat klassiskt turistmål på vägarna i USA är Horseshoe bend där Colorado River har tvingat sig fram genom sandstenen och bildat form likt en hästsko. Vi tänkte ligga ett steg före och ta reda på exakt hur man tog sig till Horseshoe bend samt hur lång tid det tog att köra dit. Därför fiskade vi fram all användbar information från vår guide i Antelope Canyon och när det visade sig att man bara behövde "svänga vänster i nästa korsning och sen köra i två minuter" så blev vi naiva. Klockan var vid det här laget endast två på eftermiddagen och målet var att ta bilder i solnedgången därför åkte vi tillbaka till centrum av Paige för att slappa några timmar på Walmarts lilla parkeringshus för shoppingvagnar. Det är nämligen bara där det finns eluttag. Och dömande blickar. När det var dags att styra kutan mot Horseshoe bend så svängde vi vänster i fel korsning och sen körde vi mycket längre än två minuter på fel väg. Helt plötsligt blev det, som vanligt, stressigt att hitta fram innan solen gick ned. Eftersom att vi nu färdats på samma ökenväg i mycket mer än två minuter fanns bara två alternativ: att fortsätta köra ifall vi nu hade hört fel på antalet minuter eller att vända om. Om vi vände om och det visade sig vara fel så skulle vi alltså behöva vända tillbaka igen. Vi chansade nervöst och körde i full kareta tillbaka mot korsningen. Innan någon nu ska vara skitsmart och påpeka att "det finns ju GPS" så vill jag bara informera om att, nej det fanns ingen täckningen i detta område. Vi frågade oss fram och sedan körde vi vänster i rätt korsning och fortsatte i två minuter. Precis som vi avsågs göra från början.
Vi sprang ned till kanten och andades in dagens nästa fantastiska naturupplevelse. De orangea klipporna som brutalt avslutade framför ett stup med en höjd på ungefär 300 meter ned till floden ger ett tydligt perspektiv på hur episk naturen kan vara. Centrerat av scenen var den mäktiga klossen som främst formats fram av vatten och vind under flera miljarder år. Runtomkring rinner den breda Colorado river som sträcker sig ungefär 450 km och bilden av platsen har en tydlig formgivning likt en hästsko.
Vår sista dag i Page började med en slö morgon i bakluckan på vår fyrhjulsdrivna Toyota. För er som undrar har vi slitit bort baksätena och placerat två madrasser jämt över den överblivna ytan. Våra personliga tillhörigheter är smidigt nedpackande i Ikeakassar och övriga torrvaror och kylvaror samt nödvändigheter som lampor, stormkök och dylikt har sina egna plastlådor. När det är dags att sova släpar vi fram alla lådor till framsätena och sedermera täcker vi alla fönster med filtar och lakan som vi riktigt snitsigt har hängt upp på snören som vi klyftigt fäst runt om i taket. Vårt boende när vi är ute på vägarna blir bara trängre och trängre. Vi började med en, ur vår synvinkel, rymlig campervan med inbyggt kök för att nedgraderas till en bara van där vi erbjöds en ombyggd bil med utrymme för att stuva om till en säng med fiffiga utrymmen. Nu har vi minskat till inget utrymme mellan madrass och förarsäte och bor på två kvadratmeter och två Ikeakassar. Det intressanta med vår levnadssituation är att egentligen, under alla begär, behov och vanor, så behövs inte mer än detta. Trots att det inte alla gånger är speciellt bekvämt eller behändigt så förvånas vi alltid över hur snabbt vi vänjer oss och när mörkret faller och vi bäddat in oss i vår lilla koja och kryper ned i sovsäcken så tittar vi oss alltid omkring och konstaterar att vi har det ganska mysigt ändå.
reseblogg,
roadtrip,
Kommentera